Amanda Althén...

okej, nu måste jag bara skriva av mig lite för jag blir ju bara heelt tokig.
Jag är så himla trött på strömsholm nu.
Visst, det är verkligen en möjlighet att få vara här och träna och jag har verkligen utvecklats och lärt mig huur mycket som helst! Och personligen tycker jag verkligen att christer har varit helt fantastisk och jag har lärt mig jätte mycket av honom. Men, nu tränar vi ju inte bara för honom utan för ett antal andra också. och visst, alla strävar efter samma sak; att ha hästen lösgjord och eftergiven, rakriktad, på bakbenen, i balans och med bra framåtbjudning. Men vägen dit är ju inte alla eniga om, och alla säger olika.

Det känns som att jag inte riktigt vet vem jag själv är just nu, som ryttare alltså, jag förstår allt, och har lärt mig mycket, men nu måste jag liksom försöka bena upp lite, och komma fram till vad JAG står för och hur jag vill rida mina hästar. Jag känner mig liksom lite full, jag måste låta allt sjunka in och sen ta till vara på det jag tycker är bra, det är så svårt när alla säger olika, och man tar in allt som alla säger.

Jag har sån himla hemlängtan nu. Jag har bestämt mig för att bo i sölvesborg efter jul. Det är verkligen inte det optimala stället att bo på om man vill utvecklas som ryttare, men nu har jag utvecklats jätte mycket under detta året, och verkligen fokuserat på träning. Jag har knappt tävlat alls detta året och nu vill jag befästa mina kunskaper och låta allt sjunka in. Nästa termin ska jag fokusera på att tävla istället. Och då är det betydligt bättre att bo i sölvesborg än här. Nere i skåne finns det så himla mycket mer tävlingar.
Jag känner verkligen nu, att jag har så lite rutin på tävlingsbanan. Här uppe blir man jätte duktig träningsryttare, men inte någon bra tävlingsryttare. Jag måste ut o tävla nu så jag känner mig trygg med det och kan använda det jag lärt mig under det här året. Frågan är bara vad jag ska göra hemma.. Jag vill ju rida, så många hästar som möjligt! Jaja, vi får se..

Iallafall..
idag har vi varit o tävlat i hamre, och det gick K-A-T-A-S-T-R-O-F, jag hade ett sånt här körbett, med två bettringar som christer sagt till mig att testa. Det har fungerat när jag ridit för honom för då är ju målet inte att få honom lösgjord (det är sigge vi talar om nu) utan att nu till o börja med ha honom kvar på bakbenen så han inte går på bogarna.

Jag hade iallafall det bettet idag och det gick inte att få honom loss överhuvud taget. Han var som en stel pinne och tog inget stöd i handen alls, och han svarade inte direkt för skänkeln heller. Jag kunde inte få honom eftergiven och framför skänkeln, det gick inte! Så, det var som att rida på en fyrkant, jag kunde inte göra någonting åt det, för så starka skänklar har inte jag så jag kunde rida honom till ett stöd i det läget. Jag hade ingen som helst kontakt med bakbenen och jippi och rida emot ett hinder i det läget säger jag ju bara..

Skulle kanske inte gått in på banan och startat men det gjorde jag iallafall. Det gick som det gick. vi hoppade 3 hinder och det var INTE sigges fel, om det var någons fel så var det mitt, men knappt det heller.
Det fanns ju ingenting att göra åt saken.. 

MEN, nu slutar jag analysera, jag vet vad det berodde på. Nu ältar jag inte mer, utan lägger det bakom mig, och tar nya tag och peppar inför morgondagen då vi ska dit igen, och då med ett annat bett. Så ska vi se att det kommer gå hur bra som helst. Jag ska rida offensivt!!

Och nu är det bara en tävling kvar, Södertälje om två veckor. Men då får bara Biscaya följa med tror jag. Hon sträckte sig i ryggen för 4 veckor sen så jag har precis börjat rida henne igen. stackarn. alltid är det något med dessa djur.. Och min nya lilla Myran börjar hämta sig efter sin benbits-operation. Så till nästa säsong ska hon vara fit for fight ;)


här är hon, lilla sötnosen :) Mirca Itop F, f-03 e. Non Stop R-Irco Marco.


Ingenting är omöjligt,
Jag kan, jag vill, jag ska!

oj oj ,är så mätt. har haft myskväll med filippa. Ätit hur mycket som helst så nu känns det som ja ska spricka! haha. och jag ska snart gå o lägga mig. jag är så himla trött. har känts ett bra tag som jag håller på o bli sjuk, men det bryter liksom aldrig ut.. Känner mig bara halvfebrig och trött hela tiden.

Nu har iallafall lilla Mirca (-03 e.Non Stop R - Irco Marco) kommit upp. Hon är så vansinnigt söt och gullig. Och förrförra onsdagen fick jag en liten idé om att Sigge också skulle komma upp, så senare den kvällen sattes han på en lastbil och morgonen efter hämtade jag honom i täby. snabba ryck! haha. Så nu står mina 3 hästar här i stallet och det är så roligt att ha lite mer att göra :)

Sigge kändes lite oriden faktiskt, så jag har verkligen hårdtrimmat honom nu, och gud vilket resultat det gett på bara en vecka! Idag var han heelt fantastiskt fin på dressyrlektionen. Så himla roligt.

Var och tävlade med Bisci och Sigge i helgen i Lidköping. Det har gått både bra och dåligt. mest dåligt faktiskt, eller kaos kanske man ska säga. haha. I fredags var sigge felfri 1,20 och hur fin som helst. Bisci stannade ut sig i 1,30 (?) helt oväntat. Så i lördags fick hon bara gå 1,20. Hon gick runt med ett ner, men kändes verkligen inte fräsch.. Jag fick verkligen rida till hindrena och hon bjöd typ ingenting själv.. Sigge gick samma runda med 2 ner. Både han och jag kändes lite trötta så han blev lite lång och orkade inte riktigt hålla sig på bakbenen hela vägen.
Igår, kom det riktiga kaoset. Sigge först. hästen före vägrade att ens gå igenom starten och allt blev bara helt hysteriskt. Jag blev stressad och red utan att tänka på vad jag egentligen gjorde. Så vi hoppade 4 hinder och sen tog det stopp. Sigge blir ju sån när jag inte är stabil, så det får jag lite ta på mig själv.

Och sen Biscaya då, började framhoppningen och hoppade några räcken och hon kändes pigg och framåt. Sen ska vi börja på oxern och då tvärvägrar hon helt oväntat så jag flyger av. Jag hoppar upp igen, och rider an hindret igen, tror ni inte samma sak händer en gång till då! Hon är så himla svår att sitta kvar på för hon verkligen nitade utan förvarning.. Allt blev kaos och jag red in på banan, red an hinder nummer ett som var en oxer, hon tvärvägrar så jag utgick direkt. jag förstod ju att något var på tok med henne.

Jag kände sen igenom henne och då känns det som hon fått en rejäl sträckning i ryggen på sin högra sida. Så på onsdag ska hon få det tillfixat. Stackars Bisci.. Då fick vi iallafall förklarat varför hon var så konstig.

Ska kanske rida nån klass i enköping i helgen, vi får se.. Annars blir det hamre nästa.

Nu ska jag och Alice gå och lägga oss!

pusss