Typiskt.
dumma dumma hjärna. jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den...
Var och tävlade i lördags, jag och gazze åkte med Biscaya till växjö. Var efteranmäld till en 1,20.
Fy farao va fin hon var min lilla häst. Jätte lätt och lydig i handen och stannade på bakbenen hela rundan igenom. Felfri fram till 8:e hindret där hon helt obefogat lägger in en nit precis samma sekund hon ska hoppa av. En vanlig oxer med lite vita grindar under. Hon tyckte tydligen den var läskig på något sätt för när jag red an den igen så drog hon på och tog inte mina halvhalter alls, hon skulle över faran så fort hon kunde i princip, fanns ju inte en chans att undgå att riva hindret då.. Sen var hon felfri 2 sista hindrena med. Så vi samlade på oss 8 fel på det där hindret, + 5 tidsfel = 13 fel. Usch så störigt när hon var så himla himla fin. Men va tusan, jag var jätte jätte nöjd med henne och rundan ändå.
Sen skulle jag in o rida 1,30 eftersom hon var så fin då. Det var en trevlig bana, inget konstigt alls och det var inte speciellt högt någonstans. Så när jag o gazze sitter o tittar innan vi ska ta ut henne, så känner jag hur jag börjar gå innåt i mig själv. Sjukt jobbig känsla, jag kan liksom inte lyssna på va någon säger eller fokusera på något över huvudtaget, det är precis som att hjärnan stängs av. Jag har inte kontakt med den för 5 öre.
Tror detta händer för att jag på något sätt ska skydda mig själv från min nervositet. Men det blir ju bara sämre när det blir så. Jag kan inte riktigt förklara, det är som att min hjärna lever ett eget litet liv som inte jag kan komma åt. Det berodde väl nu på att jag inte hade ridit 1,30 på bisci sen januari.
Det gick iallafall jätte fint på framhoppningen, hon var lika fin och lydig som innan och hoppade fina språng. Sen kom jag då in på banan. Hoppade 1,2 och 3 utan konstigheter, sen är det en linje ut på 4:an på 25 meter. SJÄLVKLARA 6 galoppssprång. Det kunde iprincip inte bli mer självklart. Men då slutar min hjärna fungera helt och hållet, jag får blackout och försöker istället rida iväg på 5 galoppsprång vilket såklart är helt och hållet omöjligt.
VAD HÅLLER JAG PÅ MED?! Jag måste komma ifrån det här problemet, det är som att det blir helt tomt i mitt huvud, men jag fattar inte, det är ju inte jag som betämmer att det ska bli så utan det bara händer.
Det var inte ens en svår uppgift, och jag vet mycket väl att jag är kapabel till att klara det, men det blir bara helt blankt i mitt huvud.
Det händer ju enbart i vissa tävlingssituationer så jag kan ju inte direkt öva på det heller.
Men imorgon på träningen tänker jag träna högt och svårt för att provocera mig själv lite, och för att sen få mig att känna mig trygg.
Biscaya är iallafall fantastiskt fin nu :) Och Cento har vilat helt och hållet i lite mer än en vecka, det har han nog mått bra av. Idag ska jag rida honom igen och jag har en känsla av att han kommer vara ganska pigg..
Nästa helg åker vi till björbäck och det ska bli så himla roligt att få en helg med Matilda och hästarna.
här är en bild på Bisci från björbäck förra året.
Var och tävlade i lördags, jag och gazze åkte med Biscaya till växjö. Var efteranmäld till en 1,20.
Fy farao va fin hon var min lilla häst. Jätte lätt och lydig i handen och stannade på bakbenen hela rundan igenom. Felfri fram till 8:e hindret där hon helt obefogat lägger in en nit precis samma sekund hon ska hoppa av. En vanlig oxer med lite vita grindar under. Hon tyckte tydligen den var läskig på något sätt för när jag red an den igen så drog hon på och tog inte mina halvhalter alls, hon skulle över faran så fort hon kunde i princip, fanns ju inte en chans att undgå att riva hindret då.. Sen var hon felfri 2 sista hindrena med. Så vi samlade på oss 8 fel på det där hindret, + 5 tidsfel = 13 fel. Usch så störigt när hon var så himla himla fin. Men va tusan, jag var jätte jätte nöjd med henne och rundan ändå.
Sen skulle jag in o rida 1,30 eftersom hon var så fin då. Det var en trevlig bana, inget konstigt alls och det var inte speciellt högt någonstans. Så när jag o gazze sitter o tittar innan vi ska ta ut henne, så känner jag hur jag börjar gå innåt i mig själv. Sjukt jobbig känsla, jag kan liksom inte lyssna på va någon säger eller fokusera på något över huvudtaget, det är precis som att hjärnan stängs av. Jag har inte kontakt med den för 5 öre.
Tror detta händer för att jag på något sätt ska skydda mig själv från min nervositet. Men det blir ju bara sämre när det blir så. Jag kan inte riktigt förklara, det är som att min hjärna lever ett eget litet liv som inte jag kan komma åt. Det berodde väl nu på att jag inte hade ridit 1,30 på bisci sen januari.
Det gick iallafall jätte fint på framhoppningen, hon var lika fin och lydig som innan och hoppade fina språng. Sen kom jag då in på banan. Hoppade 1,2 och 3 utan konstigheter, sen är det en linje ut på 4:an på 25 meter. SJÄLVKLARA 6 galoppssprång. Det kunde iprincip inte bli mer självklart. Men då slutar min hjärna fungera helt och hållet, jag får blackout och försöker istället rida iväg på 5 galoppsprång vilket såklart är helt och hållet omöjligt.
VAD HÅLLER JAG PÅ MED?! Jag måste komma ifrån det här problemet, det är som att det blir helt tomt i mitt huvud, men jag fattar inte, det är ju inte jag som betämmer att det ska bli så utan det bara händer.
Det var inte ens en svår uppgift, och jag vet mycket väl att jag är kapabel till att klara det, men det blir bara helt blankt i mitt huvud.
Det händer ju enbart i vissa tävlingssituationer så jag kan ju inte direkt öva på det heller.
Men imorgon på träningen tänker jag träna högt och svårt för att provocera mig själv lite, och för att sen få mig att känna mig trygg.
Biscaya är iallafall fantastiskt fin nu :) Och Cento har vilat helt och hållet i lite mer än en vecka, det har han nog mått bra av. Idag ska jag rida honom igen och jag har en känsla av att han kommer vara ganska pigg..
Nästa helg åker vi till björbäck och det ska bli så himla roligt att få en helg med Matilda och hästarna.
här är en bild på Bisci från björbäck förra året.
Kommentarer
Trackback
