aaaaaaaah
Kommer få linda in Biscaya och Car´cento i hur många täcken som helst.
Nej, det är verkligen inte roligt, för det går liksom inte att göra något ordentligt av det.
Håll tummarna för att våren kommer redan i februari! :D
Breeders Trophy
Gick inte så bra som jag förväntade mig, men Carcento har heller inte varit riktigt sig själv.
Han har känts matt i kroppen och glimten i ögat har inte varit där riktigt som den brukar.
Han har liksom haft en försämrad reaktionsförmåga och inte alls svarat för skänkeln på det sätt han brukar.
Dessutom var det högt och svårt.
Han har ju inte gått högre än 130 innan, och detta var 130-135. Trodde dom skulle bygga lite snällare första dagen men det verkade som dom hade gjort precis tvärtom, för att "gallra" kanske.
Vi båda gjorde iallafall vårt bästa. Började riktigt fint, nr 1,2,3 och 4a&b. Sen kände jag lite hur han tappade lite energi i svängen upp mot en stor trippelbarr. Han svarade inte riktigt framåt o därför fick jag istället lägga in ett till galoppsprång och han drog med sig bakbommen. Sen var det, för honom, ganska långt på 25 meter ut på en oxer. Särskilt eftersom det var trippel in, och landningen då blir närmare hindret än om det ex. hade varit ett räcke. Eftersom jag kom med lite dåligt tryck in i linjen så la jag in 7 galoppsprång där och det var iallafall rätt beslut. Dock hade han ner en bom på oxern också. Sen hoppade han igenom en linje med 3-kombination, 20 m böjt spår till en stor oxer, väldigt väldigt fint.
Sen var det bara 2 hinder kvar.. Ett smal-hinder (räcke) som jag plockade lite för mycket på, så han orkade inte riktigt hoppa upp sig som han behövde så det åkte också ner. Sen hoppade han fint ut på sista hindret.
Så 3 ner = 12 fel blev det. Vilket jag ändå är nöjd med, då han verkligen kändes trött..
Han har ett hjärta av guld och ställer alltid upp för mig. Jag kände ju verkligen hur hans ork blev mindre och mindre men ändå hoppade han jätte fint och tog verkligen i för att göra sitt bästa.
Alla med mindre än 12 fel gick till kval 2 och de andra fick rida en lite lättare klass för att hästarna skulle få en skön upplevelse.
Jag kände att även om jag bara haft 8 fel så hade jag nog för Carcentos skull startat den lättare klassen ändå. Han kändes ju inte riktigt fräsch och det skulle inte va schysst mot honom och be honom hoppa ännu fler stora hinder. Han är ju trots allt bara 6 år och har varit så hemskt duktig hela detta året. Detta var ju ändå inte det viktigaste i hans liv, utan han ska ju hålla och ha lust och glädje till att hoppa förhoppningsvis många år framöver.
Så, igår fick han gå den lite lättare klassen. Jag trodde dock att det skulle bli väldigt lätt för hästarnas skull. Typ runt 1,20 kanske. Men det var mer som en vanlig 1,30 klass. Fast det var ju lägre än gårdagen..
Han var hur duktig som helst, och hade endast 1 ner på näst sista hindret. Fast han kändes fortfarande matt, så jag fick verkligen rida.. Men han var lite bättre framme för skänkeln.
Denna banan tyckte jag passade mig bättre också. Så min upplevelse var att omg. 1 var svårare än omg.2
Jag är ändå nöjd med helgen. Jag red runt banorna på ett bra sätt och lilla C hoppade ändå jätte fint.
Men ni kan tro att jag var nervös till första kvalet. När jag gick banan och fick se dessa enorma hinder :S haha!
Carcentos uppfödare var där med och det var jätte roligt att äntligen få träffa henne i verkligheten.
Dessutom fick jag träffa Olivia som jag saknat så mycket :)
Min fina pojkvän har varit helt fantasktisk som hästskötare och coach, och det bästa av allt var att han tyckte det var så roligt, och var intresserad av hästarna och hoppningen på riktigt. Jag fick nästan slita iväg honom från 7 års hoppningen igår när vi skulle hem. Haha.
Bild från helgen, första kvalet.
Klippt och klart
Nu är Carcento färdigklippt.
Han är jätte rädd så det går inte att klippa honom utan att ge lugnande. Så i onsdags kom sara och gav honom det, och jag klippte huvud, ben och hals. Sen hann jag inte mer för han vaknade och då gick det inte att gå nära honom med maskinen..
Nu imorse kom björn och sederade honom igen, stackarn. Så nu har jag hunnit klart och han är klippt från topp till tå, hur fin som helst inför breeders :)
Växjö
Vi har fått en helt underbar lägenhet mitt inne i stan, jag har fått jobb, och jag ska ha mina hästar hemma hos min bästa vän evelina. Det kan inte bli mycket bättre än så.
Jag börjar jobba den 18. Sen tävlar jag breeders med Carcento, och måndagen efter det flyttar jag upp hästarna. Jippii!
Jag är så kär i min älskade gazze, han är den finaste som finns i hela världen och jag längtar så mycket efter att vi ska bo tillsammans ♥
Danmark
usch, är så trött.. Förkyld o halv febrig, igen.. jag är ju inte den friskaste i stan om man säger så..
Idag har jag varit borta i sölve och ridit ut en sväng på carcento med sandra. Skönt med lite miljöombyte ibland.
Carcento tävlade för en vecka sen i kullabygden (4 fel 1,25 & 4 fel 1,30) och kändes lite halv trött i kroppen efter all träning så nu ska han inte hoppa på ett tag för att få tillbaka gnistan lite.
Var alltså i danmark hos christer en vecka. mycket mycket givande! skönt o uppdatera sig, och dessutom få bekräftelse på att det jag gjort nu sen vintras har varit rätt. Han tyckte mycket om lilla C också och det var väldigt roligt att höra! Skulle ridit en tävling i köpenhamn på helgen men den blev tyvärr inställd.
Mycket träning blev det, med mina båda varje dag + att jag fick rida endel av deras hästar.
Linnea är den duktigaste jag vet. Gud som hon kan rida. Helt sjukt.
Jag blir väldigt inspirerad när jag är iväg så, men så känner jag också att jag har så sjuukt mycket att lära.
Jag vill bara kunna rida perfekt NU. Jag vet ju precis hur jag vill rida men det är dessto svårare att göra det i praktiken :)
Ibland känns det, tolka mig rätt nu, som att jag vet för mycket om ridning. För mycket för att kunna ta det som en "lek". Det blir för allvarligt för mig ibland och jag vill ju bara bli bättre och göra rätt hela tiden. Det är ju självklart bra, och jag tycker själv det är skönt att jag är ödmjuk inför sporten och inte tror att jag själv är bäst, men det känns som att det är så himla lång väg för att jag ska bli nöjd med mig själv som ryttare.
Det är sällan jag tar en tävling som en tävling. Jag tränar mest på att tävla för att alltid bli bättre. Men när ska jag isåfall tävla för att t-ä-v-l-a ? Det är ju det som de flesta ser som tjusningen, att ge allt för att försöka få så bra resultat som möjligt. Själv bryr jag mig inte så mycket om resultatet, utan mest prestationen. Så nu känns det som att jag behöver släppa lite på bilden av mig själv som den perfekta ryttaren, jakten på den perfekta rundan, och istället göra det för att det är kul och för att jag älskar det! 
Puss!
