Amanda Althén...

Nu är vi hemma igen.
Gick inte så bra som jag förväntade mig, men Carcento har heller inte varit riktigt sig själv.
Han har känts matt i kroppen och glimten i ögat har inte varit där riktigt som den brukar.
Han har liksom haft en försämrad reaktionsförmåga och inte alls svarat för skänkeln på det sätt han brukar.

Dessutom var det högt och svårt.
Han har ju inte gått högre än 130 innan, och detta var 130-135. Trodde dom skulle bygga lite snällare första dagen men det verkade som dom hade gjort precis tvärtom, för att "gallra" kanske.

Vi båda gjorde iallafall vårt bästa. Började riktigt fint, nr 1,2,3 och 4a&b. Sen kände jag lite hur han tappade lite energi i svängen upp mot en stor trippelbarr. Han svarade inte riktigt framåt o därför fick jag istället lägga in ett till galoppsprång och han drog med sig bakbommen. Sen var det, för honom, ganska långt på 25 meter ut på en oxer. Särskilt eftersom det var trippel in, och landningen då blir närmare hindret än om det ex. hade varit ett räcke. Eftersom jag kom med lite dåligt tryck in i linjen så la jag in 7 galoppsprång där och det var iallafall rätt beslut. Dock hade han ner en bom på oxern också. Sen hoppade han igenom en linje med 3-kombination, 20 m böjt spår till en stor oxer, väldigt väldigt fint.
Sen var det bara 2 hinder kvar.. Ett smal-hinder (räcke) som jag plockade lite för mycket på, så han orkade inte riktigt hoppa upp sig som han behövde så det åkte också ner. Sen hoppade han fint ut på sista hindret.
Så 3 ner = 12 fel blev det. Vilket jag ändå är nöjd med, då han verkligen kändes trött..
Han har ett hjärta av guld och ställer alltid upp för mig. Jag kände ju verkligen hur hans ork blev mindre och mindre men ändå hoppade han jätte fint och tog verkligen i för att göra sitt bästa.

Alla med mindre än 12 fel gick till kval 2 och de andra fick rida en lite lättare klass för att hästarna skulle få en skön upplevelse.

Jag kände att även om jag bara haft 8 fel så hade jag nog för Carcentos skull startat den lättare klassen ändå. Han kändes ju inte riktigt fräsch och det skulle inte va schysst mot honom och be honom hoppa ännu fler stora hinder. Han är ju trots allt bara 6 år och har varit så hemskt duktig hela detta året. Detta var ju ändå inte det viktigaste i hans liv, utan han ska ju hålla och ha lust och glädje till att hoppa förhoppningsvis många år framöver.

Så, igår fick han gå den lite lättare klassen. Jag trodde dock att det skulle bli väldigt lätt för hästarnas skull. Typ runt 1,20 kanske. Men det var mer som en vanlig 1,30 klass. Fast det var ju lägre än gårdagen..

Han var hur duktig som helst, och hade endast 1 ner på näst sista hindret. Fast han kändes fortfarande matt, så jag fick verkligen rida.. Men han var lite bättre framme för skänkeln.
Denna banan tyckte jag passade mig bättre också. Så min upplevelse var att omg. 1 var svårare än omg.2

Jag är ändå nöjd med helgen. Jag red runt banorna på ett bra sätt och lilla C hoppade ändå jätte fint. 
Men ni kan tro att jag var nervös till första kvalet. När jag gick banan och fick se dessa enorma hinder :S haha!

Carcentos uppfödare var där med och det var jätte roligt att äntligen få träffa henne i verkligheten.
Dessutom fick jag träffa Olivia som jag saknat så mycket :)

 Min fina pojkvän har varit helt fantasktisk som hästskötare och coach, och det bästa av allt var att han tyckte det var så roligt, och var intresserad av hästarna och hoppningen på riktigt. Jag fick nästan slita iväg honom från 7 års hoppningen igår när vi skulle hem. Haha.


Bild från helgen, första kvalet.